Kl 05,50 en tillsynes ännu vanlig torsdag……

Lamporna tänds och jag får känslan av att det går sirener och larm….. och att det är tsunamivarning eller nåt....

Vänder mej mot Kronblom som har ögon stora som tefat och dödsvånda i blicken!!

Jag hinner tänka herregud vad är det nu som har hänt….hinner inte tänka mer förrän
Kronblom, 45 år, säger högt och med lite darrande röst:

- Jag har fått en fästing!!

Han kastar sej upp ur sängen och börjar rota i lådor.

Efter ett tag kommer han in igen i vårt helupplysta sovrum för Ni ska ju inte tro att han släckte lamporna när han rusade upp som en furie....oh no.....

-Var är fästingplockaren som vi hade till Max?

Hajja….vi hade en schabrador på 45 kg med päls som en isbjörn där man var tvungen att ha en stor fästingplockare på, inköpt på djuraffären, eftersom fästingarna hann bli blåbär på honom innan man upptäckte dom..

Nu skulle Kronblom ha den till sin lilla fästing som satt på skenbenet. *Suck*

Jag sa att den har vi inte kvar ( Max åkte nämligen till himlen för några år sen)

Kronblom börjar nu även få lite panik i rösten….

- Men sytråd då?? Var har vi sytråd???
Och så iväg igen....fortfarande med alla lampor tända i hela sovrummet...

När klockan ringde vanlig tid så var jag så in i h-te trött att jag såg dubbelt.

Men Kronblom visade stolt upp vart fästingen suttit.



Det ska bli skönt att vila lite ikväll…..

Då är han nämligen på kickoff så då har jag bara två barn hemma....

Här passar Monas replik rätt bra faktiskt så jag plagierar den:
-Sa jag förresten att han är 45??