En helt vanlig lördagmorgon

Vilda katten kommer och väcker oss kl 06.00. Då buffar och buffar hon så att man måste vakna. Lyckas man ändå spela oberörd även fast alla hennes morrhår kittlar som tusan (ja prova själv att inte röra en min med en nos med tillhörande morrhår i ansiktet får ni se) så börjar hon slicka på ögonlocken. Alla vet väl att katters tungor inte är som andra tungor. De är jättesträva. I mean j-ä-t-t-e-s-t-r-ä-v-a. Att få en sån på ögonlocken kan jämföras med att någon drar ett sandpapper från undre delen av ögat, rakt över ögat och sedan liksom häftar fast ögonlocket så det tvingas upp. Vips är man vaken. Mission completed anser Vilda och börjar prata som bara den! Jag tror hon säger hungrig ;-) Det är iallafall dit hon vänder nosen när man kliver upp. Mot matskålen. Hon tittar på den...hon tittar på mej....pratar....tittar på den ....tittar på mej.....stryker sej mot benet...pratar. Ja oj va hon gör sej till. Man bara smälter kan jag tala om. Att öppna en kattmatspåse på morgonen kl 06.30 är inte den godaste doften att känna när man precis har vaknat. Den kan jämföras med att sitta framför en gammal gubbe med apäcklig andedräkt på tåget som andas ut i suckar. Not so nice. Men hon blir så nöjd efter maten. Då ska det kelas. I 180! Sen sätter vi oss här vid datorn. Jag tar en kopp kaffe, hon lägger sej till rätta i mitt knä och så lyssnar vi på Ring så spelar vi. Livskvalité på hög nivå. Det stämmer ordspråket. Ett hus utan en katt är bara ett hus Ha en bra lördag! Vi inväntar melodikrysset :-)