Fyra ljus brann på adventsstaken. Det var tyst, så tyst att man kunde höra ljusen prata med varandra.
Det första ljuset sade:
"Mitt namn är fred. Jag skiner starkt och klart, men folk vill inte ha fred, de vill inte ha mig."
Ljuset blev mindre och mindre, slutligen slocknade det helt.
Det andra ljuset sade:
"Mitt namn är tro. Men jag har blivit överflödig. Folk vill inte veta av Gud längre. Det är absurt att jag brinner."
Så slocknade det andra ljuset.
Bedrövad och med låg röst sa det tredje ljuset:
"Mitt namn är kärlek. Jag äger inte någon kraft att bränna. Människorna ignorerar mig. De ser bara sig själva och inte de andra som de skulle älska."
Och så slocknade även det tredje ljuset....
Ett barn kom in i rummet, tittade på ljusen och sa med ögonen fulla av tårar:
"Ni ska brinna och inte slockna".
Då hördes plötsligt en röst från det fjärde ljuset:
"Var inte rädd! Så länge jag brinner, kan vi tända dom andra ljusen igen. Mitt namn är hopp."
Så barnet tog en låga från hoppets ljus med en tändsticka och tände alla de andra ljusen igen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar